Marknadspsykologi

Beteendeekonomisk forskning visar att en förlust känns ungefär dubbelt så stark som en lika stor vinst känns bra. Mekanismen är gammal: för våra förfäder var det farligare att förlora förrådet än att missa att dubbla det. På börsen syns det som att många helst inte loggar in alls när marknaden faller — nedgången känns värre än uppgången känns rolig. Att veta det om sig själv är början på att hantera det: rutan med kurser kan vänta, din analys av bolaget kan inte försvinna.

När alla omkring oss agerar känns det klokt att följa efter — ibland är det det också, eftersom många kan ha kommit fram till samma sak oberoende av varandra. Problemet är att vi sällan skiljer på det fallet och det renaste modeföljeriet. En övning: skriv ner när du senast gjorde ett val främst för att alla andra gjorde det — och vad du hade trott en månad senare.

Den första siffan vi ser blir ett ankare som allt annat mäts mot. Köpte du en aktie vid 100 kronor fastnar bedömningen lätt där: "den är dyr nu" eller "snart är jag jämn". Men marknaden prissätter bolagets framtid, inte din historik — ditt inköpspris finns bara i ditt huvud. Så resonerar man förbi ankaret: bedöm bolaget som om du aldrig ägt det.

Vi säljer gärna vinnare för tidigt och behåller förlorare för länge, för att realisera en förlust gör den påtaglig på riktigt. Mekaniskt blir effekten att portföljen gallrar bort det som fungerat och sparar det som inte gjort det. En motfråga att öva på: "skulle jag köpa det här innehavet idag, om jag höll motsvarande pengar i handen?"