Leverantörsrisken — inköpens koncentration och maktbalansen

Ett bolag och dess omvärld är utbyten i två riktningar. Utriktningen mättes av rs-02: hur stor del av intäkterna som bärs av en eller några kunder. Inriktningen mäts av denna kurs: hur stor del av inköpen som bärs av en eller några leverantörer. Spegling är inte likhet — koncentrationen på de två sidorna uppstår av olika skäl, mäts mot olika talmängder och hanteras med olika verktyg. Ett bolag kan ha hundra kunder och ändå vara ett kedjebolag: om den enda komponent som verksamheten inte kan leva utan kommer från en enda leverantör, vilar hela kundspridningen på en enda länk.

Inköpsvolymen är dessutom ett tal som sällan får sin egen rad — den står gömd i kostnadsposternas massor, och koncentrationen bland leverantörerna nämns i förbifarten om alls. Därför förtjänar den andra sidan egen mätning: inköpsandelar hos de största, maktbalansen mellan köpare och säljare, och de två händelser som gör beroendet kännbart — prispåslaget och leveransstoppet. Kursens genomgående exempel är ett påhittat bolag, Vega Komponenter AB, och alla dess tal är uppbyggda för räkneleden; verkliga bolag läses med samma frågor, men med egna siffror.

Vega Komponenter AB omsätter 1 200,0 miljoner kronor med ett rörelseresultat på 96,0 miljoner — en rörelsemarginal på 8,0 procent. Inköpen av material och komponenter uppgår till 780,0 miljoner, det vill säga 65,0 procent av omsättningen. Bland leverantörerna står en enda — tillverkaren av kretsen som sitter i varje produkt — för 405,6 miljoner. Räkna den första mätningen: 405,6 dividerat med 780,0 ger 52,0 procent av inköpen hos en enda leverantör. Nästa två leverantörer bär 156,0 och 78,0 miljoner, det vill säga 20,0 och 10,0 procent. De tre största tillsammans: 405,6 plus 156,0 plus 78,0 är 639,6 miljoner — 82,0 procent av inköpen. Talet talar sitt tydliga språk: alla övriga leverantörer tillsammans bär 18,0 procent, och kretsleverantören är mer än dubbelt så stor som samtliga övriga tillsammans.

Andra steget är kursens signaturidé, maktbalansen: koncentrationens vikt avgörs av vem som behöver vem. Räkna bolagets andel av leverantörens försäljning — maktbalanskvoten. Är leverantören en liten specialist med en omsättning på 675,0 miljoner bär Vega 405,6 av 675,0, det vill säga 60,1 procent av dess försäljning: de två är ömsesidigt låsta, och leverantören har lika mycket att förlora som Vega. Är leverantören i stället en global jätte med 13 500,0 miljoner i omsättning bär Vega 405,6 av 13 500,0 — 3,0 procent: beroendet är ensidigt, och Vegas förhandlingsposition är i princip noll. Samma inköpsandel, två helt olika risklägen.