Bayesianska omviktningen — hur rösterna lär sig av träffar och missar

Påminn dig först om vad som redan står: labbets fem teorier — volym, Fibonacci, Elliott, Gann och Lucas (ek-02:s karta över fem motorer) — röstar i varje analys, och SAM-viktningen (ek-01) summerar rösterna med en fast viktprofil: i mikro-profilen VOL 30, FIB 25, EW 20, GANN 15 och LUC 10, röstbudgeten alltid 100. Systemet är bestämt nog att följas (ek-01:s första skyddsvägg) — men det har en tyst egenskap: det lär sig ingenting. Om volymteorien träffar åtta kvartal i rad och Gann missar åtta får de ändå samma röster som första dagen. Det är denna tysta egenskap kursen bygger bort, och konstruktionen är den minsta tänkbara: vikterna får FLYTTA men inte ersättas.

Ett kvartals bevis räknas, en träff lyfter teoriens vikt, en miss sänker den, och inför nästa SAM-räkning (ek-03:s femte station) används de uppdaterade vikterna. Två saker förändras alltså aldrig: röstbudgeten 100 (den renormaliseras efter varje omgång, kapitel tre) och teorierna själva (ingen röstar ut någon — omviktningen flyttar röster, den avlivar inte rösträtter). Målet är inte att hitta en vinnande teori utan att hålla en orkester där de som spelar rent höras mer. Det är hela idén i en mening: ek-01 äger rösternas SUMMA, denna kurs äger rösternas HISTORIK — och tillsammans blir labbet inte bara ett system utan ett instrument som kalibreras.

Låt en hypotes bära utgångsläget: teorin om att ett visst mönster förutsäger kvartalets rapport. Priorn sätts till 0,40 — av historiens skäl kanske, eller av försiktighet; talet är utgångslägets tilltro, ingen sanning. Sedan landar beviset: rapportens siffra. Bevisets styrka mäts i två led: hur sannolikt är detta bevis OM hypotesen stämmer — säg 0,90 — och hur sannolikt är samma bevis om den INTE stämmer — säg 0,10 (det kan hända av tur, eller av att ett annat mönster bar). Bayes sats är nu en enda division: priorn gånger bevisets styrka, delat med samma produkt plus alternativets. Räkna: 0,40 gånger 0,90 lika med 0,36; alternativet är resten av priorn, 0,60, gånger dess bevis-sannolikhet 0,10 lika med 0,06; nämnaren 0,36 plus 0,06 lika med 0,42; och posteriorn 0,36 delat med 0,42 lika med 0,86. Ett enda starkt bevis tog hypotesen från 0,40 till 0,86 — men notera vad som gjorde kraften: inte bevisets storhet utan dess SKILLNAD mellan världarna (0,90 mot 0,10).

Kontrasten är allt: ett bevis som är lika sannolikt i båda världarna flyttar ingenting. Prova samma räkning med ett svagt bevis: styrka 0,55 om hypotesen stämmer, 0,45 om inte, mot en stark prior 0,80 — nämnaren 0,80 gånger 0,55 lika med 0,44 plus 0,20 gånger 0,45 lika med 0,09, posteriorn 0,44 delat med 0,53 lika med 0,83. Prior 0,80 blev 0,83: ett bevis som knappt skiljer världarna åt knappt flyttar tron — och det är lika viktigt att veta när man INTE ska flyttas som när man ska. Kursens läseregel från detta kapitel: uppdateringens storlek styrs av tre tal — priorns läge, bevisets sannolikhet i hypotesens värld, och densamma i alternativets. Alla tre ska stå i loggen; inget av dem får väljas efteråt.