Leasing — IFRS 16

IFRS 16, som trädde i kraft den 1 januari 2019, syftar till att öka transparensen i redovisningen genom att kräva att leasingavtal, med vissa undantag, redovisas som en tillgång och en skuld på balansräkningen. Tidigare kunde många leasingavtal, särskilt operativa leasingar, hållas utanför balansräkningen, vilket gav en ofullständig bild av företagets finansiella ställning och skuldsättningsgrad.

Reglerna innebär att företag måste genomföra en komplex bedömning av om ett avtal innehåller en rättighet att använda en tillgång under en period i utbyte mot en betalning, vilket påverkar nyckeltal som soliditet och skuldsättningsgrad.

För AK1A Research Lab innebär detta att modeller för värdering och analys av bolag måste uppdateras för att korrekt reflektera den underliggande finansiella risken och kapitalstrukturen. En analys som ignorerar dessa balansräkningseffekter riskerar att ge en missvisande bild av ett företags ekonomiska hälsa och värdering.

Detta är särskilt viktigt för att kunna jämföra företag med olika leasingstrategier på en och samma nivå.

Processen börjar med att identifiera alla avtal som utgör ett enligt standarden. Detta inkluderar inte bara formella leasingavtal utan även andra avtal som ger rättigheter att använda tillgångar, såsom vissa avtal om hyresrättigheter eller underlicensiering. Nästa steg är att klassificera leasingen som en finansiell leasing (om den överför i praktiken nästan alla risker och förmåner) eller en operativ leasing.

IFRS 16 har dock eliminerat denna klassificering för hyresgäster; alla hyresavtal (utom undantag för korttids- och lågvärdiga leasingar) behandlas likadant.

Efter identifieringen måste företaget fastställa leasingperiodens längd och diskontera de framtida leasingbetalningarna för att beräkna den initiala värderingen av både leasingtillgången (Right-of-Use Asset, ROU) och leasing skulden. Denna värdering påverkar sedan avskrivningen av tillgången och räntekostnaden på skulden över avtalstiden.

Det är avgörande att dokumentera antaganden, såsom diskonteringsräntan och leasingperiodens längd, eftersom dessa har en direkt inverkan på balansräkningen och resultaträkningen.