Utdelningen och optionen — ex-dagen, pariteten och det glömda kassaflödet

Börja med en fråga som många optionsintresserade ställer först vid sin första utdelningssituation: om jag äger en köpoption på aktien, får jag då utdelningen? Svaret är nej, och skälet är avgörandets mekanik. Utdelningen betalas till den som står som ägare av aktien på avstämningsdagen (km-005 äger eget kapital och utdelningars redovisningssida; ud-07 äger kalenderns svenska datum — avstämningsdagen ligger en arbetsdag före betalningsdagen sedan det nya systemet infördes). Optionen ger rätt att KÖPA aktien till lösenpriset — men rättigheten utövas inte förrän optionen löses, och tills dess står optionens ägare utanför aktieägarens lista. Följden är kursens grundmur: att äga en köpoption är att äga aktiens RÖRELSE, inte dess UTDELNING. Marknaden kompenserar dock inte genom gåvor utan genom pris. Eftersom aktien öppnar ned med ungefär utdelningens belopp på ex-dagen (kapitel tre räknar på det) är köpoptionen på en utdelningsbärande aktie värd mindre än på en identisk aktie utan utdelning — det framtida kursfallet ligger inbakat i hennes pris redan när kalendern är känd.

Säljoptionen är spegelbilden: den som har rätt att SÄLJA till lösenpriset gynnas av att aktien förväntas falla med utdelningen, och säljoptioner på utdelningsrika aktier bär ett högre pris av samma skäl. Därmed är utdelningen det kassaflöde som skiljer aktien från optionen i båda riktningarna — och den som lär sig läsa den mekaniken har nyckeln till hela kursens fortsättning: pariteten (kapitel två), ex-dagens avläsning (kapitel tre), lösenbeslutet (kapitel fyra) och strategierna (kapitel fem). En notis om terminologi innan dess: denna kurs talar om ex-dagen och avstämningsdagen i mån av behov — avstämningsdagen är dagen som avgör äganderätten, och den gamla benämningen ex-dag lever kvar i litteraturen; kursen använder båda och lär skillnaden i kapitel tre.

Put-call-pariteten för en europeisk option (den som bara kan lösas på förfallodagen) med lösenpris K, tid ett år och ränta r lyder: köpoptionens pris minus säljoptionens pris lika med aktiepriset minus dagens värde av lösenpriset. Med aktie 100, lösenpris 100 och ränta 5 procent blir det diskonterade lösenpriset 100 delat med 1,05 lika med 95,24, och pariteten säger att C minus P lika med 100 minus 95,24 lika med 4,76. Är köpoptionen prissatt till 12,00 borde säljoptionen kosta 12,00 minus 4,76 lika med 7,24 — fyra pris, en ekvation, och den som bryter den erbjuder marknaden en uppgörelse den inte kan avstå från (köp det billiga hörnet, sälj det dyra, låna det som fattas — vilket är arbitragens mekanik, bf-13 äger dess gränser). Nu utdelningen. Antag att bolaget oväntat utlyser 3 kronor i utdelning, betald före förfallodagen. Aktieägaren får sina 3 kronor; aktiepriset vid börsöppning på avstämningsdagen faller med samma belopp (kapitel tre). Pariteten får därmed ett nytt led — utdelningen som aktieägaren får och optionsägaren inte får: C minus P lika med S minus D minus K delat med (1 plus r).

Med talen: 100 minus 3 minus 95,24 lika med 1,76. Räkna vidare på vad som händer med priserna: säljoptionens värde rörs knappt av utdelningen (aktien faller som förväntat, strejken består — kapitel fem utvecklar hennes lilla vinst), så om P står kvar på 7,24 blir det nya paritetsrimliga köpoptionspriset 1,76 plus 7,24 lika med 9,00. Köpoptionen föll 3,00 — från 12,00 till 9,00 — på en aktie som inte gjort något annat än att LOVA betala 3 kronor. Ingen volatilitet förändrades, ingen tid förångades (od-01 och od-02 äger de rörelsernas lära); det som flyttade var ett kassaflöde som bytte ägare. Detta är kursens kärnerbjudande: pariteten gör utdelningens effekt RÄKNEBAR i stället för gissad — och ekvationen är oundviklig nog att marknaden följer den grovt, vilket varje läsare kan kontrollera mot verkliga prisblad: leta fyra tal, subtrahera, jämför.