The Snowball — Schroeder om Buffett: KOMPLETT

Alice Schroeder var ingen författare utan försäkringsanalytiker på PaineWebber, rankad i toppen av sitt fack, när hennes djuplodande rapport om Berkshire Hathaway fångade Buffetts uppmärksamhet. Han imponerades av att hon förstod försäkringskalkylen bakom bolaget — det som de flesta analytiker missade — och när han år senare bestämde sig för att en biografi ändå skulle skrivas, helst av någon som kunde räkna, föll valet på henne.

Resultatet blev fem års arbete, tusentals timmar av samtal med familj, vänner, kritiker och före detta medarbetare, och en tillgång till källmaterial som ingen utomstående fått före eller efter.

Kontraktet är bokens viktigaste dokument. Buffett krävde inte kontroll — han krävde motsatsen. Schroeder har berättat att han instruerade henne att, när olika minnesversioner av en händelse ställs mot varandra, använda den version som är minst smickrande för honom själv. Det är en anmärkningsvärd instruktion för världens mest beundrade investerare: han ville ha en bok, inte ett helgonmåleri.

Resultatet blev att The Snowball visar både ränta-på-räntans majestät och dess prislista — och att boken, som publicerades hösten 2008, landade mitt i den finansiella kris som kapitel 14 och 15 återkommer till.

Titeln kommer från prologen. Buffett formulerade sitt livs sammanfattande metafor för Schroeder: »Livet är som en snöboll. Det viktiga är att hitta våt snö och en riktigt lång backe.« Våt snö är kapital och förmåga som fastnar och kan rullas vidare — återinvesterade vinster, försäkringsfloat, rykte, relationer.

Backen är tiden: sjuttio år av compounding gör att även en blygsam årspott växer sig monströs. Metaforen förklarar också vad boken inte är: den handlar inte om snabba affärer utan om mekaniken i att snön fastnar — och om vad som kladdar ner snön på vägen.

Kursens hållning följer bokens. Buffett portätteras här inte som helgon utan som en extremt begåvad människa vars styrkor och kostnader hänger ihop: rädslan som drev honom, familjen som betalade, strukturella fördelar han åtnjöt och sällan redovisade som fördelar. Samtidigt som kursen läser biografin binder den varje era till de principer som Essays-kursen systematiserar och som Outsiders-kursen jämför med andra kapitalallokerare.

Snöbollen är historien bakom principerna — och en räkenskap över vad det kostar att leva efter dem.

Fadern Howard Buffett var investmentmäklare i familjefirman Buffett-Falk i Omaha och invaldes 1942 i representanthuset som republikan. Hos Schroeder framstår Howard som mannens moraliska kompass: principfast, sparsam, beredd att förlora val på övertygelser. Modern Leila, född Stahl, var begåvad och krävande — med ett temperament som kunde ge hårda utfall mot barnen.

Schroeder skildrar hur den unge Warren lärde sig läsa hennes humör som en marknad: han blev tidigt en mästare på att undvika risk i det egna hemmet.

Rädslan är bokens kanske mest överraskande genomgångstema. Buffett har berättat för Schroeder att rädslan för att dö funnits där så länge han kan minnas — han var som barn djupt rädd för döden och kunde gripas av tanken på att förlora dem han älskade. Vid tio års ålder mötte han boken A Thousand Ways to Make $1000 och räntetabellerna där: synen av hur en dollar växer exponentiellt med tiden fick honom inte bara att vilja tjäna pengar, utan att inse att varje förlorat år är en fördubbling som aldrig kan köpas tillbaka.

Dödsångest och compounding blev två sidor av samma mynt: en livslång oro över tiden.

Siffrorna blev hans fristad. Warren memorerade basebollstatistik och stadsbefolkningar; han räknade i huvudet när andra barn lekte. När familjen 1942 flyttade till Washington för Howards kongressarbete mådde han så dåligt att han rymde hem till Omaha ett tag. Ur det socialt otympliga barnet växer en identitet som hel och hållen bygger på det inre rapportkortet — uttrycket är bokens eget: att döma sig själv efter egna mått i stället för andras.

Buffett formulerade det för Schroeder som ett val: vill du vara världens bästa älskare som alla tror är sämst, eller världens sämsta som alla tror är bäst — och vilken av de två du hellre skulle vara.

Kursens varning är skyldig boken rättvisa: detta är inte psykologiserande dekor utan Schroeders tes. Rädslan förklarar både tvånget att compounda, svårigheten att släppa taget om pengar och projekt, och den känslomässiga beroendeställning som Susie senare kommer att fylla (kapitel 10).

Depressionens knapphet i en mäklarfamilj bidrog också till livslång motvilja mot skuld och respekt för kontant buffert. För investeraren finns här en grundkurs: temperamentet är inte biografins utsmyckning — det är strategins grundval.