Kassaflödet — bolagets blodcirkulation

Kedjan exponerar varenda mjuk punkt i 'vinsten': konverteringen här är 77/80 = 0,96 — men fordringarnas ökning (−20) är precis den sorts frågetcken som avgör om nästa år landar på 0,8 eller 1,2. Värderingsvändningen därefter: '15× vinst' på 80 ger 1 200 Mkr, men räknat på owner-FCF 52 är samma pris 23× — priset är detsamma, sanningen byter namn.

Över 1 = grönt — kassan bär vinsten: Telia 4,3 (avskrivningstung verksamhet där kassaflödet är rikare än vinsten; kap 14:s par-läsning) och H&M 1,8. Under noll = papper: Volvo Car −1,6 (vinsten omsatt i negativt flöde) och SSAB −0,5. Sloans fynd i en bild: accruals-vinster är mindre beständiga men prissätts likadant — konvertering under 0,8 två år i rad är kapitlets röda flagga.

Medianen 0,97 döljer fältet: de 47,5 % gröna dras upp av avskrivningstunga verksamheter (branschmedianer: hälsa 1,28, finans 1,26, kommunikation 1,22), medan fastighet (0,60) och nyttovalda nätbolag (−0,69) visar byggfasens konvertering. Sveriges utsnitt: median 0,74 — 54 % under 0,8. Och Spearman-korrelationen mot P/E är 0,12: marknaden betalar nästan inte alls för skillnaden — Sloans anomali i ett modernt tvärsnitt.

Mot intuitionen är konverteringen HÖGST när det går SÄMST: omsättningsfallår 1,15 mot tillväxtår 1,03; vinstfallår 1,17 mot vinsttillväxtår 0,98. Mekanismen är arbetskapitalets andning — tillväxt binder kassa (fordringar och lager växer med volymen), nedgång frigör den. Enstaka års konvertering är alltså regime-färgad: läs trender inom låda, inte nivåer mellan lådor.