Nutidsbias och den hyperboliska kurvan — tidens psykologi

Thalers klassiska fråga från 1981: femton kronor nu eller femtio kronor om ett år? Majoriteten tar femton. Samma personer får sedan frågan: femton kronor om fem år eller femtio kronor om sex år? Nu väntar nästan alla på femtio. Avståndet mellan valen är detsamma — ett år — men ordningen har vänt: vad som var ett självklart val på nära håll blir lika självklart fel på fjärran. En exponentiellt diskonterande beslutare kan aldrig bete sig så: för henne är valet mellan två datum identiskt oavsett när det ställs, ty avståndet och kvoten är allt som finns.

Vändningen bevisar att människan inte är en exponentiel — hon diskonterar brantare nära nuet, och kurvan rätar ut sig med avstånd. Detta är inte en kuriositet utan placeringens vardagsmekanik: varje beslut att behålla, återinvestera eller vänta är ett val mellan två tidspunkter, och det valet fattas av samma hjärna som väljer femton före femtio. Kursens återstående kapitel ger vändningen form, mätning, prislapp och motstånd — i den ordningen.

Modellen ärvde sin form från Phelps och Pollak och spriddes av Laibson: varje år diskonteras med delta, men allt som inte är nu diskonteras dessförinnan med beta. Med beta 0,7 och delta 0,96 blir jämförelsen mellan tusen kronor nu och tolvhundra om ett år: det framtida värdet vägs som 0,7 gånger 0,96 gånger 1200 = 806,4 — nuet vinner trots att erbjudandet är tjugo procent bättre. Flytta nu samma val fem år framåt: tusen om fem år vägs 0,96 upphöjt till fem gånger 1000 = 815,4 och tolvhundra om sex år som 0,96 upphöjt till sex gånger 1200 = 939,4 — väntan vinner. Betan — de trettio procent som rakas av allt utom nuet — är hela skillnaden: på femårshorisonten är båda alternativen lika mycket icke-nu och betan kansellerar sig själv.

Härur tre läsningar. För det första: frestelsen är inte okunnighet utan kurvform — den som känner sin beta kan räkna ut när den slår. För det andra: avståndet mellan verktyg och hjärna — DCF:s diskonteringsränta i km-007 och vm-02 är exponentiell av konstruktion, medan beslutaren som ska stå kvar vid kalkylen bär en krök. För det tredje: kvartalens ekonomi — för en beta-hjärna är nästa rapport halva universum och nästa decennium nästan osynligt, vilket förklarar varför långsiktiga projekt kräver regler i stället för vilja. Räntan i km-054 är marknadens pris på tid; betan är läsarens.