Kostnadstrappan — vad som äts på vägen mellan vinsten och fickan

Det genomgående exemplet är Kupolverk Verktyg AB med påhittade tal: en välskött verksamhet som levererar 12,0 procent i nettoavkastning på arbetande kapital, år efter år. Tre ägare äger exakt samma exponering. Den första äger andelen direkt: tolv verksamhetskronor av hundra blir tolv ägarkronor — ingen trapp alls. Den andra äger via investmentbolaget Havstekel AB, vars hållbolagsdrift kostar 0,8 procent av substansen per år: ägaren får 11,2 procent.

Den tredje äger via fonden Nordpost, med 2,0 procents avgift på förbundet kapital och tjugo procents andel av det som överstiger en tröskel på 8,0 procent: ägaren får 9,6 procent. Samma fabrik, tre svar — 12,0, 11,2 och 9,6 — och hela skillnaden bor i trappan. Kursens uppgift är att göra den synlig, lager för lager, tills frågan vid varje fordon blir mekanisk: av hundra verksamhetskronor, hur många kommer hela vägen fram?

Havstekels lager är det tunnaste: 0,8 procent av substansen per år för en hållbolagsapparat med förvaltning, revision, plats på börsen och administration. Nordposts lager har två steg. Första steget är avgiften, 2,0 procent — och notera basen: den tas på FÖRBUNDET kapital, inte bara på det som redan arbetar; pengar som ännu inte investerats betalar redan tull, vilket är J-kurvans kostnadsida och en direkt koppling till pe-05:s mognadsekonomi. Andra steget är vinstandelen: tjugo procent av det som överstiger tröskeln 8,0 procent — räknat på netto i exemplet, så att 12,0 brutto minus 2,0 avgift ger 10,0 netto, överskottet över tröskeln blir 2,0 och andelen 0,4.

Handelslagret till sist: engångskostnader på 1,2 procent per omsatt bolag, och en fond som bygger sex positioner över sitt liv betalar 7,2 procent av kapitalet i tull som aldrig syns i årsavgiften. Ta trappan i ordning, ett lager i taget: 12,0 minus 0,8 ger Havstekelägarens 11,2; 12,0 minus 2,0 minus 0,4 ger Nordpostägarens 9,6.