Inkrementell ROIC — nästa kronas avkastning och medeltalets blindhet

Grundräkningen. Ett bolag bär investerat kapital på 1 000 miljoner kronor och vinst på 150 miljoner — bokförd ROIC blir 150 dividerat med 1 000 lika med 15,0 procent, ett tal som ser friskt ut i vilken jämförelse som helst. Bolaget satsar nu 200 miljoner i en ny anläggning som tillför 16 miljoner i årlig vinst. Satsningens egen avkastning: 16 dividerat med 200 lika med 8,0 procent — hälften av vad kärnverksamheten bär. Det kombinerade bolaget redovisar efter satsningen 166 miljoner i vinst på 1 200 miljoner kapital: 13,8 procent.

Medeltalet föll alltså med över en procentenhet i ett enda steg, trots att ingen del av verksamheten försämrades. Om 15-procenttalet används som väntavärde på framtida satsningar överskattas systematiskt vad nya kronor tjänar — det är medeltalets blindhet: det beskriver kapitalets förflutna, inte dess nästa tillfälle.

Fortsätt mönstret: varje år tillförs 200 miljoner kapital som ger 16 miljoner ny vinst. Efter år ett: kapital 1 200, vinst 166, ROIC 13,8 procent. Efter år fyra: kapital 1 800, vinst 214, ROIC 214 dividerat med 1 800 lika med 11,9 procent. Varken basens 15 eller marginalens 8 ändras — ändå sjunker det redovisade talet år från år, för att den lågavkastande andelen växer i viktblandningen. Detta är medeltalets vandring: det rör sig alltid mot den senaste tillförda kronans avkastning.

Omvänt gäller spegelfallet — ett bolag vars nya satsningar tjänar mer än medeltalet ser sitt bokförda tal stiga år från år, vilket är just den mekanik som gör unga högavkastande tillväxtbolag så värdefulla enligt återinvesteringens matematik (tx-03): när marginalen ligger över medeltalet blir tillväxt en avkastningsmotor i sig.