Bollinger on Bollinger Bands — Bollinger: KOMPLETT

Födelseplatsen var en TV-studio. Bollinger arbetade i början av 1980-talet som chefsmarknadsanalytiker på Financial News Network, FNN, och måste varje dag ha ett svar klart på ALLT: aktier, index, råvaror, valutor. Dåtidens standardverktyg var procentsbanden — ett glidande medelvärde med en fast procentbredd ovanför och nedanför — och Bollinger använde dem som alla andra, med David Bostians Intraday Intensity som tilläggsröst för utbud och efterfrågan.

Han har själv berättat det, citerat öppet: vi använde procentsband och jämförde prisets läge i bandet med verktyg som Bostians Intraday Intensity. Problemet var att banden inte höll måttet: samma bredd som passade en sömnig storföretagsaktie var ett skämt för en volatil småbolagsaktie — och samma aktie bytte volatilitetsregim mellan rapportvecka och semestervecka, mellan bubbla och kris. Verktyget behövde ANDAS.

Det var här mikrodatorn steg in — och med den möjligheten att räkna standardavvikelser per aktie, per dag, i stor skala. Bollinger testade systematiskt kombinationer av perioder och multiplikatorer över breda urval av aktier, och resultatet blev Bollinger Bands: ett 20-dagars enkelt medelvärde omgivet av band på medelvärdet plus och minus två standardavvikelser. Poängen — och det är bokens hela tes, värd att memorera innan kapitel två — är inte siffrorna utan definitionen: banden ger en RELATIV definition av högt och lågt.

Priset är högt vid det övre bandet och lågt vid det nedre, oavsett om kursen är 15 eller 15 000 kronor, oavsett om marknaden är spänd eller sömnig. Boken som dokumenterar allt detta kom först 2001 — Bollinger on Bollinger Bands, McGraw-Hill — efter nästan två decennier av att verktyget redan använts över hela världen. Det är den enda boken om banden som skrivits av bandens upphovsman, och den kursen följer kapitel för kapitel.

Bokens arkitektur i korthet: först historien och konstruktionen (föregångarna, matematiken, parametrarna), sedan verktygen (%b, BandWidth, volymindikatorer, mönster i bandens språk) och till sist systembyggandet med två dokumenterade exempelsystem. Differentieringen mot grannkurserna, öppet redigerad: Edwards & Magee och Murphy-kurserna äger chartläsningens grammatik, Bulkowski äger mönsterstatistiken — men bara den här boken förklarar hur ett verktyg KONSTRUERAS och testas, av den som gjorde det.

Det gör den till katalogens metodkurs i indikatorbygge: den som förstår varför 20/2 valdes förstår hur man bedömer varje annan indikators parametrar — och deras frestelser.

AKM1-BRYGGAN · V12 Intäktsstabilitet — volatilitet finns i fundamentet också: bolag med stabila, förutsägbara intäkter har i regel lugnare kursvolatilitet än bolag med svängande intäkter; bandens åndning är delvis V12:s skugga i priset.

AK1TS-RAD: Brytpunkt-dimensionen — kursens räls: bandens grundidé, kompression föder brytning, lever i motorn som zoner och utbrott, och den kopplingen byggs ut ordentligt i kapitel 7 och 13.

Banden består av tre linjer beräknade på samma N stängningar, standard N = 20. Mittbandet: det ENKLA glidande medelvärdet — summan av de senaste tjugo stängningarna delat med tjugo (Bollinger väljer enkelt framför exponentiellt medvetet: enkelhet och transparens). Övre bandet: mittbandet plus multiplikatorn gånger standardavvikelsen. Nedre bandet: mittbandet minus samma produkt. Standard N = 20, multiplikator = 2. En teknisk detalj som boken tar på allvar: det finns två versioner av standardavvikelsen — populationen (dividera med n) och urvalet (dividera med n − 1).

Bollinger själv använder populationsversionen; skillnaden vid tjugo perioder är en bråkdel av en procent men den finns, och den förklarar varför olika diagramtjänster kan visa mikroskopiskt olika band. Vet vilken din tjänst använder — men strid inte om siffran.

Standardavvikelsen steg för steg, i klartext. Steg ett: beräkna medelvärdet av de N senaste stängningarna. Steg två: beräkna varje dags avvikelse från medelvärdet (stängning minus medelvärde). Steg tre: kvadrera varje avvikelse — det gör alla avvikelser positiva och straffar stora hårdare. Steg fyra: summera kvadraterna och dividera med N — det är variansen.

Steg fem: dra roten — det är standardavvikelsen σ, spridningen kring medelvärdet i samma enhet som kursen. Banden är alltså medelvärdet plus och minus multiplikatorn gånger spridningen: när priserna ligger tätt samlade blir σ liten och banden smala; när de svävar blir σ stor och banden vidga. σ är bandens lungor — det är hela hemligheten i varför de andas.

Räkneexemplet, komplett och kontrollerbart — med fem dagar i stället för tjugo, ty aritmetiken är identisk och bara längre. Stängningar: 100, 102, 101, 103, 104. Medelvärde: 510 / 5 = 102. Avvikelser: −2, 0, −1, +1, +2. Kvadrater: 4, 0, 1, 1, 4 — summa 10. Varians (population): 10 / 5 = 2. Standardavvikelse: roten ur 2 ≈ 1,41. Övre band: 102 + 2 × 1,41 = 104,83. Nedre band: 102 − 2 × 1,41 = 99,17. Med urvalsvarianten hade variansen blivit 10 / 4 = 2,5 och σ ≈ 1,58 — banden 105,17 och 98,83: synlig men liten skillnad. På riktigt, med tjugo dagar, görs exakt samma fem steg — tabellen nedan är hela konstruktionen i miniatyr.

Parametrarna: 20 och 2 är DEFAULT, inte magi, och boken ger sina enda rekommenderade alternativ: kortare medelvärde kräver lägre multiplikator — 10 dagar med 1,9 σ; längre kräver högre — 50 dagar med 2,1 σ. Och Bollingers egen varning, citerad ordagrant i ända: gör INTE statistiska antaganden från beräkningen — pris är inte normalfördelat, och banden är inga konfidensintervall (kontroversen återkommer i kapitel 12).

AKM1-BRYGGAN · V04 P/S, V05 P/B, V06 EV/EBITDA — multiplarna är också eftersläpande medelvärden i förklädnad: ett P/B under sitt eget femårsgenomsnitt är %b-tänk tillämpat på värderingen — var i sitt band handlar multipeln? Vågfundamentet ställer den frågan per variabel.

AK1TS-RAD: Trend-dimensionen — MA50 och MA200 i motorn är samma verktygsfamilj som mittbandet; motorn klassificerar vågor (impulsvåg, korrigering, basbygge) medan banden mäter avståndet till medelvärdet. Konstruktionen är släkt, användningen skild.