Terminskontraktet — priset idag, leveransen sedan

Ett terminskontrakt är fyra rader: en underliggande tillgång (ett index, en aktiekorg, en valuta, en ränta), en storlek (kontraktets multiplikator), en löptid (förfallodagen) och ett pris — priset som köpare och säljare binder sig vid idag för en fullgörelse som sker sedan. Jämför med optionen (km-059 äger grunderna): köparen av en köpoption BETALAR en premie för RÄTTEN att köpa till strikepriset — och kan låta bli om priset gått henne emot. Terminen har ingen premie och ingen tärande valfrihet: båda parter SKALL fullfölja vid förfallodagen, köparen till det idag bestämda priset, säljaren med leverans eller avräkning. Skillnaden är inte juridisk hårklyveri utan ekonomin: optionens värde kan aldrig bli lägre än noll för köparen (hon stryker premien, aldrig mer), medan terminens utfall för båda parter är öppet i båda riktningarna — köparen tjänar krona för krona om underliggande stiger, förlorar krona för krona om den sjunker, och säljaren spegelvänt.

Detta gör terminen till derivatens raka instrument: ingen krökning (od-01:s greker lever inte här — terminens delta är exakt ett, dess theta noll), ingen volatilitetsprissättning (od-02:s värld är optionens), bara pris, tid och carry. Kontrakten är standardiserade och börsnoterade: en motpart — clearinghuset — står emot alla, och varje position marginalsäkras och stäcks av dagligen (kapitel fyra), vilket skiljer börsens termin från bankens skräddarsydda forward — samma ekonomi, annan infrastruktur. Terminens fyra rader ska läsas som ett löfte med prislapp: det kostar ingenting att ingå (ingen premie), men det kostar allt att ha fel — och det är därför kapitel fyra heter spelets hushåll.

Antag att du själv ska leverera korgen om sex månader och därför köper den idag. Du binder 100 kronor per aktie — pengar som annars kunnat placeras till riskfri ränta, säg 3,0 procent per år, alltså 1,5 procent på halvåret: 100 gånger 1,015 lika med 101,5, bärkostnaden 1,5 per aktie. Men under väntan betalar korgen utdelning — i exemplena 1,0 krona per aktie under perioden — och den tillfaller bäraren, inte terminsköparen: den räknas av. Terminens rättvisa pris blir därför 101,5 minus 1,0 lika med 100,5, och basen — terminen minus spot — blir 100,5 minus 100 lika med plus 0,5. Detta är carry-ekvationen i en rad: termin är spot gånger (1 plus räntan för perioden) minus utdelningen under perioden, och den kallas rättvis inte för att den är moralisk utan för att allt annat låser sig själv i arbitrage (kapitel tre). Notera ekvationens två hävstänger. Räntan: stiger den riskfria räntan till 4,0 procent per år (2,0 på halvåret) blir terminen 100 gånger 1,020 minus 1,0 lika med 101,0 — hög ränta lyfter terminen, och därför är centralbankernas ränteläge (km-054, km-056) en del av terminsbilden.

Utdelningen: höjs den förväntade utdelningen till 2,0 blir terminen 101,5 minus 2,0 lika med 99,5 med basen minus 0,5 — utdelningstidpunkter (od-05:s ex-dagar) syns i terminen som trappsteg nedåt, och index med hög utdelning bär lägre terminer än utdelningstomma tillväxtindex. Och den vanligaste feltolkningen av alla: terminen är INTE en prognos. Att sexmånadsterminen står 100,5 betyder inte att marknaden tror index plus 0,5 procent — den betyder att räntan minus utdelningen är plus 0,5 procent. Terminen bär carry, inte förväntan; viljan att veta vad marknaden TROR får sökas i optionerna (od-02:s implicita volatilitet) — och förväxlingen mellan de två är en av derivatundervisningens klassiska fällor.