Det bindande avtalet — optionens syskon utan valfrihet
Kapitel 1 av 6 · 4 min
Familjen har lärt optionen i åtta kurser; här kommer dess syskon — samma släkt, motsatt själ: där optionen ger en rättighet ger terminen en skyldighet.
Ett terminskontrakt är fyra rader: en underliggande tillgång (ett index, en aktiekorg, en valuta, en ränta), en storlek (kontraktets multiplikator), en löptid (förfallodagen) och ett pris — priset som köpare och säljare binder sig vid idag för en fullgörelse som sker sedan. Jämför med optionen (km-059 äger grunderna): köparen av en köpoption BETALAR en premie för RÄTTEN att köpa till strikepriset — och kan låta bli om priset gått henne emot. Terminen har ingen premie och ingen tärande valfrihet: båda parter SKALL fullfölja vid förfallodagen, köparen till det idag bestämda priset, säljaren med leverans eller avräkning. Skillnaden är inte juridisk hårklyveri utan ekonomin: optionens värde kan aldrig bli lägre än noll för köparen (hon stryker premien, aldrig mer), medan terminens utfall för båda parter är öppet i båda riktningarna — köparen tjänar krona för krona om underliggande stiger, förlorar krona för krona om den sjunker, och säljaren spegelvänt.
Detta gör terminen till derivatens raka instrument: ingen krökning (od-01:s greker lever inte här — terminens delta är exakt ett, dess theta noll), ingen volatilitetsprissättning (od-02:s värld är optionens), bara pris, tid och carry. Kontrakten är standardiserade och börsnoterade: en motpart — clearinghuset — står emot alla, och varje position marginalsäkras och stäcks av dagligen (kapitel fyra), vilket skiljer börsens termin från bankens skräddarsydda forward — samma ekonomi, annan infrastruktur. Terminens fyra rader ska läsas som ett löfte med prislapp: det kostar ingenting att ingå (ingen premie), men det kostar allt att ha fel — och det är därför kapitel fyra heter spelets hushåll.