Ränteswapen — avtalet som byter fast mot rörlig

Kursens exempel är påhittat från första raden: Storheden Fastigheter, ett fastighetsbolag med hyresbestånd i sex städer, bär ett lån på 2 000 miljoner kronor till rörlig ränta — referensräntan STIBOR med tre månaders löptid plus kreditmarginalen 1,80 procent. Ränteauktioner och omförhandlingar har gjort marginalen skälig; problemet är inte pris utan FORM: varje kvartal ställs räntekostnaden om, och bolagets räntebudget svävar med inlåningsmarknadens pris på pengar. Styrelsen vill ha kostnaden förutsägbar och tecknar därför en ränteswap med en motpart: nominellt belopp 2 000 (samma som lånet — kapitel fem visar vad som händer när de glider isär), löptid fem år, betalning kvartalsvis. Avtalets två ben: Storheden BETALAR fast 3,10 procent på det nominella beloppet; motparten BETALAR STIBOR (tre månader, utan marginal) på samma belopp. Två saker är viktiga redan här. Grannen som äger låntagarens stol bör nämnas direkt: bindningsriskkursen (st-08) räknar samma instrument utifrån — vad swappen gör med bolagets känslighetstal och vad den aldrig gör — och lämnar maskineriet hit.

För det första flyttar inget belopp någonstans — de 2 000 är en skala, inte en kredit: swapen är inte lånefinansiering utan räntebyte (ks-04:s emissioner äger kapitalanskaffning — detta avtal anskaffar ingenting). För det andra bor marginalen i lånet, inte i swapen: priset på Storhedens kreditvärdighet (1,80) förblir rörligt och kvarstår i varje scenario — swapen prissätter enbart REFERENSRÄNTAN, och det är kreditpremiens (ma-05) och swapens skilda domäner. Notera slutligen vad avtalet kostade att teckna: ingenting. Vid tecknandet är det fasta benet (3,10) satt till just den nivå där de båda benen är värda samma — ett nollpris som kapitel fyrs kurva förklarar, och som är skälet till att avtalet dag ett är neutralt men varje dag därefter har ett värde.

Ställ in scenariot för ett kvartal: referensräntan STIBOR har fixerats till 2,20 procent för perioden. Storhedens LÅN kostar denna kvartal 2,20 + 1,80 = 4,00 procent — det är bankens pengar och rör inte swapen. SWAPEN: Storheden är skyldig det fasta benet 3,10 och har rätt till det rörliga 2,20 — differensen 3,10 − 2,20 = 0,90 procentenheter till Storhedens nackdel. Betalningen: 0,90 procent på nominellt 2 000 under kvartalets 90 dagar (dagräkning 90/360): 0,0090 × 2 000 × 0,25 = 4,5 miljoner från Storheden till motparten. Observera vad som INTE betalas: aldrig 3,10-procentsbeloppet (15,5 miljoner för kvartalet skulle det ha varit), aldrig 2,20-beloppet (11,0) — endast differensen. Det är nättingen, och den är swapens kapitalsnålhet: likviditetsbehovet är differensens, inte benens. Nu spegeln: nästa kvartal står STIBOR i 4,00 procent.

Lånet kostar 5,80; swapen ger Storheden 4,00 och tar 3,10 — differensen 0,90 i Storhedens FAVÖR: 4,5 miljoner IN i bolaget. Samma avtal, samma belopp, samma kvartalslängd — strömmen har vänt med tecknet på (fasta minus rörliga). Och mittemellan, om STIBOR landar exakt på 3,10: differens noll, ingen betalning alls, avtalet sover. Nättingens tredje gest är clearingens (rk-16 äger motpartsmekaniken): när standardiserade swapar clearingregistreras hos en central motpart beräknas differenserna och marginaleras dagligen — Storhedens 4,5-miljonerskvartal fördelas som små dagliga poster, och en initialmarginal säkerställer att ingen part kan gå ifrån sitt åtagande. Kursen räknar här med bilaterell motpart av pedagogiska skäl — mekaniken är densamma.