Måttet som byter sida — varför banken inte har en ROIC
Kapitel 1 av 6 · 4 min
Lönsamhetsfamiljens fem första steg bygger på en tyst överenskommelse: kapitalet kunde vara annorstädes. Verkstadens maskiner kunde vara obligationer, butikens lager kunde vara aktier — därför får frågan hur väl kapitalet används mening. Detta kapitel visar varför banken bryter överenskommelsen och vad som händer om man ändå försöker.
Kursens exempelbank Norra Bank AB (påhittad för räkningen, som alla tal i kursen) har en balansomslutning på 12 040 miljoner kronor: utlåning 11 000 (bolån 7 000 och företagslån 4 000), statspapper 1 000 och likvider 40. Finansieringen är inlåning 9 000, marknadsfinansiering 2 400 och eget kapital 640 — en soliditet på 640 / 12 040 lika med 5,3 procent, alldeles normalt för en bank och alldeles förfärligt för en verkstad. Försöket att räkna ROIC som familjen lärt: rörelseresultatet före kreditförluster är 189 och det investerade kapitalet — räntebärande skuld plus eget kapital — är hela balansomslutningen 12 040.
Kvoten 189 / 12 040 lika med 1,57 procent. En verkstad med den kvoten vore konkurskandidat; banken räknar hem 18,3 procent på sitt eget kapital samma år. Slutsatsen är inte att banken är dålig på att använda kapital — slutsatsen är att frågan inte gäller, för bankens kapital är inte vakant, det är råvaran. Insättningarna är lagret, utlåningen är hyllan och skulden är verkstan.