Arbitragens gränser — varför biasen får stanna i priserna

Om en aktie är felprisad för att dess ägare lider av bekräftelsefällan (km-019) eller ankareffekten (bf-05), då borde ju varje läsare som ser felet kunna ta motsatt position — och med tillräckligt många sådana läsare försvinner felet.

Det var den effektiva marknadshypotesens argument i sin starkaste form, och det är ett bra argument: det förklarar varför de lättast åtgärdade felen verkligen försvinner.

Beteendefinansens genombrott var inte att förneka argumentet utan att fråga vad det förutsätter. Svaret visade sig innehålla tre dolda krav: ett perfekt substitut att stå mot, en förutsägbar tidshorisont för rättelsen, och en finansiering som tål väntan.

I nästa kapitel räknar vi på vad som händer när något av de tre kraven brister — och varför det ofta gör det.

Säg att en läsare efter full värdering bedömer att ett bolags rätt värde är 120 kronor per aktie, medan kursen står i 100. Priset ligger 16,7 procent under värdet (100 ÷ 120 = 0,833, dvs minus 16,7 procent). Det fina med ren arbitrag — samma tillgång på två börsar — är att rättelsen är mekanisk och snabb.

Det dåliga med en aktie mot ett beräknat värde är att ingen lag tvingar kursen till 120. Värdet själv är en bedömning, inte ett faktum som börsen måste erkänna.