Försäkringsskrivandet — optionssäljarens sida

När en köpare betalar 3,50 för en put är frågan som sällan ställs: vem tar emot pengarna och vad lovar hon? Svaret är en utfärdare — en säljare som åtar sig att köpa aktien till lösenpriset om köparen väljer att utnyttja sitt val. Kontraktets symmetri är total: köparens maximala förlust är premien och hennes öppna vinst; säljarens maximala vinst är premien och hennes öppna förlust. Därmed är säljarsidan inte en anomali utan en affärsmodell: att ta emot många små premier mot att då och då betala stora belopp är exakt vad ett försäkringsbolag gör, och optionssäljaren är ett försäkringsbolag i miniatyr utan kontor och utan aktuarie — hon får göra aktuariearbetet själv. Affärsmodellens tre pelare framträder direkt.

Kapitalbindning: premierna är små mot åtagandet, alltså krävs avsatt kapital eller marginal — försäkringsbolagets reserv. Riskspridning: en enskild policys utfall är slump, många policers utfall är statistik — km-014:s diversifieringslära applicerad på försäkring. Svansförståelse: verksamhetens historia avgörs inte av de många åren som fungerar utan av de få som inte gör det, och därför avslutas kursen i just de åren. Familjens tidigare steg satt på köparsidan med goda skäl — utbildningsvägen börjar där kostnaden är känd — men spegelsidan är samma maskineri baklänges, och od-08:s replikeringskvoter visar att säljaren kan räkna ut precis vad köparen kan.

En put med lösenpris 100 på en aktie som handlas i 98 kostar antaget 3,50. Dela beloppet: 2,00 är inre värde — överskottet mellan lösenpris och marknadspris, värdet som redan existerar och som kontraktet levererar om det löses in i dag — och 1,50 är tidsvärde: betalningen för det som kan hända under återstående löptid. För köparen är inre värdet en redan betald gottgörelse; för säljaren är tidsvärdet lönen, och det är också det enda av de två som kan behållas intakt. Tidsvärdets mekanik är theta — od-01:s känslighetstal som mäter premiens åldrande — och dess form är kurvig: förfallet accelererar mot slutet, särskilt för kontrakt vars lösenpris ligger nära aktiens kurs, där det mesta av premien är tid.

En kontraktsmånad med en krona i tidsvärde som behålls till sista dagen är därför inte en jämn inkomst utan ett förfallo som börjar långsamt och accelererar — och vid foten finns utdelningsdagen då utfallet avgörs. Säljarens två lägesval framgår av anatomin: kontrakt långt ovanför kursen (för puter) har premie som är nästan ren tid — maximal frekvens, liten krona per styck — och kontrakt nära kursen bär mera tid per dag men även mera inre-risk. Någon optimal punkt finns inte utan att svansräkningen (kapitel fem) är med från början: anatomin beskriver var lönen finns, inte att den är förtjänt.