J-kurvan och capital calls — pengarnas tid i private equity

Det genomgående exemplet är fonden Nordkust Kapital I med tio års liv och en teckning på 100 enheter, med påhittade tal genom hela kursen. Dag noll skrivs avtalet: ägaren — den institutionella investerare som i branschspråket kallas LP — lovar 100, och betalar noll. Under fondens investeringsperiod, här fem år, drar förvaltaren — GP — kapital genom capital calls allteftersom förvärv kräver det: 30 första året, 25 det andra, 20 det tredje, 15 det fjärde och 10 det femte — tills lovet är infriat till 100.

Utbetalningarna — distributionerna — börjar först när förvärv börjar säljas: 10 i år fyra, sedan 15, 25, 30, 25, 15 och 10 genom år tio, totalt 130. Mellan teckning och sista distributionen ligger ett decennium där ägarens pengar dels arbetar, dels väntar på att arbeta — och det är mellanrummet denna kurs äger.

Räkna Nordkust år för år. Indrag: år ett minus 30, år två minus 25, år tre minus 20, år fyra minus 15, år fem minus 10 — totalt 100. Utbetalningar: år fyra plus 10, år fem plus 15, år sex plus 25, år sju plus 30, år åtta plus 25, år nio plus 15, år tio plus 10 — totalt 130. Netto per år blir minus 30, minus 25, minus 20, minus 5, plus 5, plus 25, plus 30, plus 25, plus 15, plus 10. Den kumulativa positionen: minus 30, minus 55, minus 75, minus 80 — botten, i år fyra — sedan minus 75, minus 50, minus 20, plus 5 — nolllinjen passeras under år åtta — och slut plus 20 och plus 30.

Två tal sammanfattar biografin: botten minus 80, det vill säga att som mest är 80 procent av teckningen uppbunden i netto, och brytpunkten år åtta, det vill säga att mer än halva fondlivet passerar innan ägaren sammanlagt fått tillbaka mer än hon lagt in.