ROIC — lönsamhet utan hävstångens makeup

Minnet från grundkursen: ROE = vinstmarginal × kapitalomsättningshastighet × hävstång. De två första komponenterna beskriver verksamheten — hur mycket varje avsatt krona tjänar och hur snabbt kapitalet arbetar. Den tredje beskriver finansieringen: hur mycket av kapitalet som är lånat. ROE blandar de tre, och däri ligger dess både styrka och svaghet.

Styrkan är helhetsbilden — ägaren äger faktiskt hävstången med. Svagheten är jämförelsen: ett högt belånat bolag med medelmåttig verksamhet kan visa samma ROE som ett obelåtat bolag med en enastående sådan, och ROE-raderna skiljer dem inte åt.

ROIC (return on invested capital) besvarar den bristen genom att mäta avkastningen på allt kapital som lagts i verksamheten — eget och lånat tillsammans — och genom att räkna resultatet före räntor. Därmed blir finansieringen irrelevant för måttet: båda bolagen ovan får varsin ROIC-siffra som speglar verksamheten själv, och skillnaden mellan dem syns omedelbart.

kopplingen till grundkursen är rak: ROIC är Du Pont-analysens två första komponenter, ihopmultiplicerade och omräknade på hela kapitalbasen — hävstångens makeup borttvättad.

Investerat kapital är i sin vanligaste form allt kapital som bundits i den löpande verksamheten: rörelsekapitalet (lager, kundfordringar minus leverantörsskulder — det kapital som arbetsdagen låser) plus nettoanläggningstillgångarna (maskiner, byggnader, utrustning efter avskrivningar). Ett enklare spår, som ofta ger samma svar, är att ta den totala balansräkningen och dra ifrån det som inte hör till driften: räntebärande skulder, skatteskulder och liknande — det som återstår är kapital som ägare och långivare lagt in i verksamheten.

båda vägarna ska landa i samma nämnare; gör de inte det är avgränsningarna olika, och det är just därför avgränsningarna ska dokumenteras.

Tre medvetna val förtjänar sitt avsnitt. Goodwill: att räkna in den ger förvärvade bolag en tyngre nämnare (och lägre ROIC) än organiskt byggda — många analytiker redovisar därför ROIC både med och utan goodwill, eftersom båda varianterna säger något: med goodwill mäter man priset som betalades, utan mäter verksamheten som den ser ut. Leasing: sedan leasingavtal togs in i balansräkningen är den inte längre en lucka, men äldre jämförelser kan skilja sig åt — kontrollera årtalen.

Uppskjutna skatteskulder lämnas oftast utanför skuldsidan: de är ingen räntebärande finansiering utan en bokföringsdifferens. Konsekvensen av alla tre val: jämför aldrig två ROIC-siffror utan att veta hur nämnarna byggdes.