1. Grunderna
Kapitel 1 av 6 · 3 min
Deflation och inflation är två motsatta makroekonomiska tillstånd med olika effekter på bolag, skulder och investeringar.
10x-insikt
Japan har levt med deflation sedan 1995 och BNP per capita är i princip oförändrad sedan dess — ett varnande exempel.
Inflation är en generell ökning av prisnivån och mäts i Sverige av KPI (konsumentprisindex) och KPIF (KPI med fast ränta). Måttlig inflation (2 procent) anses hälsosam eftersom den ger centralbanken utrymme att sänka realräntan i kriser och undviker deflationsrisk.
Hög inflation (5+ procent) urholkar köpkraft och skapar osäkerhet, medan hyperinflation (50+ procent per månad) förstör ekonomiska samband.
Deflation är motsatsen — fallande priser. Teoretiskt kan deflation vara positiv om den beror på produktivitetsökningar (som i konsumentelektronik), men i praktiken är den oftast destruktiv eftersom den utlöser Fisher-debt-deflation-spiralen.
Hushåll och företag med skulder får svårare att betala tillbaka, vilket leder till konkursvågor och fallande tillgångspriser.
Japan har levt med deflation sedan 1995 och BNP per capita är i princip oförändrad sedan dess — ett varnande exempel. Sverige hade senast deflation 2014–2015 (KPIF −0,1 procent) under Riksbankens misslyckade inflationsjakt, och fick omedelbart problem med stigande reala skulder och fallande bostadspriser.
Skillnaden mellan inflation och deflation för investerare är fundamental. Under inflation stiger nominella vinster, fastighetspriser och löner — aktier och fastigheter fungerar som hedge.
Under deflation faller nominella vinster men reala skulder stiger, vilket slår mot skuldsatta bolag och fastigheter.
För svenska investerare var 2022 ett praktexempel. Inflationen steg till 12 procent och bolag med prissättningsmakt (Atlas Copco