Tobins Q — marknadsvärdet möter återanskaffningspriset

Det genomgående exemplet är Masverk Stål AB med påhittade tal: ett integrerat stålverk vars börsvärde står i 12,0 miljarder kronor. Frågan multipeln aldrig ställer är: vad skulle det kosta att bygga ett likadant verk idag? Ingenjörskalkylen: masugn och blästerverk 3,2 miljarder, valsverklinje 2,6, hamn och logistikanläggning 1,1, kraft och infrastruktur 0,9, lager och rörelsekapital 1,1, bygglogistik och kostnadspåslag under byggtiden 1,1 — summa 10,0 miljarder.

Q-kvoten är börsvärdet delat med återanskaffningskostnaden: 12,0 delat med 10,0 är 1,20. Börsen betalar alltså 1,20 kronor per krona kapital som går att skapa för 1,00 — och i det lilla påslaget bor en hel teori om när världen bygger och när världen köper.

Första vägen är ingenjörskalkylen: räkna komponent för komponent vad det kostar att resa verkets delar vid dagens pris — Masverk ger 10,0 miljarder. Andra vägen är inflationens spår: verket byggdes klart 2004 för 6,2 miljarder i maskiner och anläggningar, byggkostnadsindex för tung industri har stigit 43 procent sedan dess — 6,2 gånger 1,43 är 8,866 — kallat 8,9 i dagens pris, plus rörelsekapital 1,1: nämnaren 10,0. Ingenjörskalkylens fasta delar summerar till 8,9 med samma rörelsekapital — två helt skilda metoder som landar i samma tal är den starkaste validering en nämnare kan få.

Tredje vägen är den justerade balansräkningen: bokfört eget kapital är 6,0 miljarder, men bokföringen bär historiska kostnader minus avskrivningar — med påslag för inflation i anläggningarna och kapitaliserad kunskap landar den justerade nämnaren kring 8,2, och Q blir 1,46. Samma bolag, samma fråga, tre svar: 1,20, 1,20 och 1,46.